Under min röst – Rörelser under vattenytan

Hon låg i badkaret med knäna uppdragna, låren särade i det varma, doftande vattnet. En hopvikt handduk vilade under hennes nacke, precis där porslinet annars hade varit för hårt. Vattnet var mjölkigt av badolja och utspritt över ytan flöt ros blad – mörkröda, sammetsmjuka. Ångan svepte upp längs kaklet, och hela rummet doftade som en hemlig trädgård efter regn.

Telefonen låg på kanten, högtalaren var på. Hans andetag hördes tydligt – djupa, tunga.

– Jag vet att du hör hur vågorna rör sig runt mig, viskade hon.
– Och jag vet att du redan ligger där… med handen på dig själv.

Ett lågt, svagt stön från honom. Hon log, vred på höfterna så vattnet rörde sig och ros bladen snuddade vid hennes bröstvårtor.

– Jag sitter med benen särade. Fingrarna glider mellan låren. Oljan i vattnet… mmm… det gör allt så lent. Så halt.
– Här finns inga gränser. Bara njutning.

Hon drog fingertopparna långsamt över magen, ner mot venusberget. Oljan lämnade en varm hinna över huden. När hon gled längre ner, gled hon verkligen. Inget motstånd. Bara hal hud, öppen för allt.

– Mina bröst är hala. Jag stryker över dem nu… känner hur de lyfter med vattnet. Spetsarna styvnar av beröringen. Du hade älskat att känna hur jag glider i dina händer.

Hans andhämtning blev tyngre, rösten viskande och trängd:

– Du är så het… jag vill vara där. I vattnet. Med dig.

Hon stängde ögonen, lät en hand ligga kvar på bröstet medan den andra sökte sig djupare. Fingrarna gled in mellan blygdläpparna. Oljan gjorde huden så hal att varje rörelse kändes som ett smekande rus.

– Du hör hur blöt jag är va? Oljan, vattnet, min kropp… du gör det med mig.
– Jag låter två fingrar glida in nu. Sakta. Jag glider så lätt… jag vet att du vill känna det.

Ett tydligare stön från honom, djupare. Hon kunde nästan se honom framför sig – naken, spänd, förlorad i hennes röst.

– Jag vill att du kommer för mig. Här, nu. Men bara om du säger mitt namn när du gör det.

Ett sista ljud från honom. Rått. Sårbart. Ett utdraget stön som rann genom högtalaren, blandades med ljudet av vattnets rörelser och hennes egna andetag.

Hon följde honom dit. Med fingrarna djupt mellan benen, oljan som lät allt glida i våta cirklar, kroppen bågad i vattnet och munnen öppen mot den heta luften.

Inget fanns kvar. Bara värme. Rosblad. Och två kroppar som föll över kanten – tillsammans.