Telefonsex i vit spets – när rösten förvandlar fantasin till kropp

Nattens tystnad låg tung över rummet. Fönstret stod på glänt, och den svala luften smekte huden med varsam hand.  Jag låg på sängen i vit spets. Den tunna spetsen följde varje rörelse, smekte min hud som om den visste vad jag väntade på. Trosorna var redan fuktiga, linnet andades mot brösten. Varje liten skiftning i kroppen gjorde mig mer medveten om tyget, om mig själv, om lusten som växte.

Mobilen låg i handen. Jag hade väntat. När den äntligen vibrerade spred sig en våg genom mig – inte bara ljud, utan känsla. Jag svarade inte med ord, bara ett långsamt, djupt andetag.

Han viskade att han såg mig framför sig. I vit spets. Benen lätt isär. Bröstvårtorna redan styva under det tunna tyget.

Min kropp svarade innan jag hann tänka. Brösten fyllde ut linnet, höfter svävade upp mot ett osynligt tryck. Jag förde handen över magen och kände hur värmen låg där redan, djupt förankrad.

Han sa att jag skulle röra mig långsamt. Att spetsen skulle smyga undan, att jag skulle följa hans röst med kroppen.

Fingrarna gled längs magen. En skälvning steg under huden. Min andra hand lekte över bröstet, lät tyget retas, drog sakta över bröstvårtan tills den bultade under spetsen.

Andningen blev tyngre. Långsammare.

Han sa att jag skulle tänka mig honom bakom mig. Att hans händer låg över mina. Att han styrde varje rörelse. Att min kropp öppnade sig för honom, långsamt, rytmiskt.

Jag lät höfterna röra sig i små cirklar mot madrassen. Fukten mellan låren var varm, närvarande. Fingrarna gled in över troskanten och jag började röra vid min klitoris.

Den var  redan var blöt och fuktig. Stoppade in mina två fingrar som fick mig  stöna djupare och mer intensivt in i mig själv, in i känslan.

Hans röst fördjupades. Han bad mig röra vid mig själv som om det var han. Att varje rörelse skulle bära hans närhet.

Bröstet välvde sig. Ryggen bågade och orgasmen närmar sig.  Svettpärlor bildades längs hårfästet.

Du är så vacker nu, sa han. Så närvarande och  så min.

Rörelsen växte. Varje cirkel, varje tryck, ledde mig närmare. Min kropp var en båge, spänd till bristningsgräns.

Släpp taget, viskade han. Det var precis vad  jag gjorde och nu stönade jag högre och mer intensivt släppte alla hämningar.

Vågen började i bäckenet, svepte upp över magen, genom bröstet, ut i armarna  Jag stönade rakt ut i kudden, kroppen vred sig i en bultande, skälvande rytm. Lakanet klibbade mot ryggen,

spetsen smet in mellan skakande lår. När pulsen lugnade sig låg jag kvar i tystnaden. Jag andades, kände huden mot tyget. Efterklangen fanns kvar i hela mig. I örat hörde jag hans andning.

Som var  tung. rytmisk och  närvarande. Vi sa inget mer. Vi behövde inte.

Vi hade rört vid varandra genom rösten, genom kroppen, genom fantasin – som blev verklighet i varje andetag.