Telefonsex fantasi – förbjudet möte med nattvakten på museet

Jag hör hur du andas snabbt i luren. Jag vet redan var du är. Museet är tyst, men din kropp avslöjar dig – dina hjärtslag, din andning, doften av din hud.

Jag hittar dig bakom statyn och pressar dig direkt mot väggen. Min uniform är sträv, men du känner värmen från min kropp, hur hård jag är redan nu.
Håll telefonen vid örat, befaller jag. Jag vill att min röst styr dig medan min kropp tar dig.

Jag drar upp din kjol med en snabb rörelse. Mina händer sprider dina lår, hårt, beslutsamt. Jag känner värmen, fukten, hur redo du redan är. Du kippar efter andan i luren, dina ljud studsar tillbaka som ekon i salen.

Jag går ner på knä framför dig. Mina händer håller fast dina höfter, obevekliga. Min tunga slickar dig långsamt först, sedan mer intensivt. Jag suger på din klitoris tills dina ben darrar mot mina händer.

Stön högre, säger jag i luren. Låt museet fyllas av ljudet från din kropp.

Dina ljud blir råa, höga. De ekar genom salen, blandas med min hunger. Min tunga glider djupt, mina läppar suger hårt. Din kropp pulserar mot min mun, skakar av njutning.

Jag reser mig upp utan att släppa taget om dig. Mina händer drar ner byxorna tillräckligt, min kuk pressas mot din öppning, het, hård. Jag ser dig i ögonen, men min röst viskar fortfarande i ditt öra genom telefonen.

Nu tar jag dig, säger jag. Mot väggen, tills du inte kan stå längre.

Jag tränger in i dig hårt, djupt. Din rygg slår mot marmorn bakom dig, dina bröst pressas mot min bröstkorg. Jag håller dig fast, stöter kraftigt, rytmiskt, medan din kropp öppnar sig helt för mig.

Såja, säger jag. Håll kvar. Låt mig höra hur det låter när jag tar dig så här.

Jag stöter hårt, kroppen slår mot din rumpa, mot dina höfter. Dina bröst skakar fritt för varje rörelse, dina ljud växer i ekot. Jag tar tag i ditt hår, drar bak ditt huvud så du känner min andedräkt mot ditt öra. Samtidigt viskar jag i luren: Nu ska du komma för mig igen.

Du kvider, dina händer klamrar sig fast vid stenen. Jag känner hur din kropp pulserar runt mig, hur du spricker upp i njutning. Du skriker mitt namn, ljudet rått och högt, ekande genom hela museet.

Jag håller dig hårt, stöter djupare, tills jag själv inte kan stå emot längre. Värmen exploderar i mig, jag fyller dig med ett stön som bärs av väggarna.

När vi står kvar, svettiga och darrande, hörs bara våra andetag i luren – men museet bär fortfarande på ekot av våra kroppar, vår förbjudna hemlighet inristad i sten och mörker.