När han fann mig i skogen – när röst blev kropp

Han trängde in i mig bakifrån med en sådan självklarhet att min kropp bara tog emot honom.
Det var ingen tvekan. Ingen förvarning. Bara värme, tyngd och den där intensiteten som jag känt så många gånger i hans röst – men nu i hela mig.

Jag stod med händerna vilande mot en grov trädstam, ryggen lätt bågad, benen redan särade i väntan.
Solen silade ner mellan grenarna, värmde mina skuldror och fick huden att darra.
Och så var han där.
Inte längre i luren.
Utan bakom mig, i mig.

Hans händer låg stadigt över mina höfter, som om han bar upp mig med greppet.
När han gled djupt in pressades min mage mot träet, bröstvårtorna mot barken, hela kroppen spändes i den första stöten.
Min våthet omfamnade honom direkt. Han behövde inte hitta vägen – han hade redan varit där i tanken, så många gånger förut. Du är exakt där jag ville ha dig, viskade han
Redan öppen, redan min  Han rörde sig i långa, kraftfulla rytmer.
Varje stöt drev mig längre in mot stammen, längre in i honom.
Jag lät honom föra mig, hålla mig, fylla mig.
Bröstet vilade tungt mot träet, låren vibrerade mot hans, huden brann i skuggorna mellan löven.

Hans kropp pressade ner min.
En hand gled upp längs min rygg, höll mig kvar i positionen.
Den andra smög över magen och vidare ner – fann klitoris, började cirkla precis där jag behövde det.
Hela min kropp krängde till.
Ett kort ljud lämnade mig, en suck som låg mellan stön och bön.

Jag visste vad han ville. Att jag skulle hålla kvar.
Att jag skulle låta honom känna hur jag släppte för honom, helt, inifrån.

Och jag gjorde det. Höfterna började darra.
Pulsen dundrade genom bäckenet.
Jag tryckte mig bakåt mot hans kuk, djupare, hårdare.
Och där, precis där, bröt det loss.

Min kropp vek sig, brösten pressades hårdare mot trädet, hela mitt inre bultade vått runt honom.
Jag kom, skälvande, andlös, öppen.
Allt stannade i ett enda rus av hetta, rörelse, tyngd.
Och han höll mig genom allt.

Strax efter kände jag honom stanna.
Höfterna trycktes in, stötarna blev kortare, tyngre.
Han lutade sig mot min nacke, andades tungt, och sen –
en darrning. Ett stumt ljud.
Och han kom inuti mig, djupt, hårt, med hela kroppen. Vi blev kvar där en stund.
Tysta…. 
Vår andning var det enda som rörde sig i skogen. Min kropp bar fortfarande värmen av hans hud, fukten mellan låren, efterklangen av det som just hänt.
Han smekte långsamt över ryggen, lät fingertopparna följa svetten längs ryggraden.  Jag visste att det här inte längre var bara en röst i telefon.
Det var du, som gjorde fantasi till verklighet.