Bakom mig i spegeln

Jag sitter naken vid sminkbordet.

Håret är uppsatt slarvigt. Ljuset från spegeln ligger som ett mjukt sken över mina bara bröst, mina lår, huden som fortfarande är varm efter duschen.

Jag lutar mig fram, nuddar vid läpparna med fingertopparna, drar handen längs halsen. Rörelserna är långsamma. Medvetna.

Så öppnas dörren.

Jag ser honom i spegeln. Min systers man.

Han borde inte vara där. Borde ha vänt. Men han står kvar i dörröppningen. Tyst. Stirrar. Jag möter hans blick i spegeln och känner hur hela min kropp reagerar.

Han går fram till mig, långsamt, som om varje steg vägdes.

Hans händer landar på mina axlar. Varm hud mot hud. Jag borde resa mig. Men jag gör det inte. Jag andas in hans doft och lutar mig tillbaka mot honom.

Hans händer rör sig långsamt ner över mina bröst. Fingrarna drar över bröstvårtorna som redan står hårda.

Jag ser det hela i spegeln – hur han står där bakom mig, hur jag sitter naken med benen en aning isär, hur hans händer smeker mig som om jag vore hans.

Hans röst är hes när han viskar mitt namn.

Den ena handen fortsätter över magen, nedåt, mellan mina lår. Jag särar benen mer. Min blick flackar i spegelbilden när hans fingrar hittar mig.

Jag är blöt. Öppen.

Han stönar lågt mot min nacke när han känner det.

Jag hör hur han knäpper upp sina byxor. Hans kuk är hård, tung, varm mot min rygg när han lutar sig fram.

Han ställer sig tätt bakom mig, pressar kuken mot min öppna fitta. Jag lyfter höfterna en aning. Ber honom med kroppen, utan ord.

Han tränger in i mig bakifrån.

Jag tappar andan när han fyller mig. Händerna griper tag i kanterna av sminkbordet.

Hans rörelser är långsamma i början, djupa. Jag ser hur mina bröst gungar för varje stöt. Hur hans ögon är låsta vid min spegelbild.

Han håller mig hårt i midjan. Knullar mig som om han ägt mig hela tiden.

Jag kommer först, med ett ljud jag inte ens känner igen.

Sekunder senare följer han. Kukryckningarna pulserar djupt i mig.

Han andas tungt. Vilar pannan mot min nacke.

I spegeln ser jag oss båda. Hud mot hud.

Och i mitt inre – ingen ånger. Bara hetta. Begär. Och vetskapen att gränsen är passerad.