Gråtfärdig

Ibland är man bara på ett humör så att man vill skrika åt någon, förolämpa dem å det grövsta, förnedra, löjliggöra. Jag har botemedlet för det, en Undergiven som vill att jag gör just det, och han vil inte bara bli åthutad, han vill bli det offentligt.

Jag älskar det. Alla inneboende aggressioner tar man ut på honom, ni som går på yoga, massage, mediterar och annat trams ska veta att DETTA är vägen att gå för total avslappning. Går som på moln efteråt.

Vi brukar gå på konditori, vanlig shoppingrunda, vilken plats som helst med mycket folk omkring,  nån gång har vi tagit buss, tåg. Sen öppnar sig flodportarna och Helvetet brakar lös.

Jag förolämpar givetvis hans manlighet, hur han ser ut, hans kropp, hela hans familj, hans jobb, allt på det mest infernaliska sätt, och jag känner honom väl så jag kan hans mest pinsamma detaljer och vet vad som berör honom.

Han gråter och jag njuter, win win.