Snabbt och hårt i hallen

4 augusti 2025
Författare: Kendra
[@title]

Det började med en viskning mot hennes hals. De skulle egentligen städa – tallrikarna stod fortfarande på bordet, vännerna skrattade på uteplatsen och ljudet av klirrande glas hördes genom den halvöppna dörren.

Men så fort de kom in i hallen tryckte han henne mot väggen. Hans mun var het. Hans händer var överallt. Hon flämtade när han lyfte hennes ben och tryckte sitt knä mellan hennes.

”De kan komma in”, viskade hon, med pulsen bultande.

”Jag bryr mig inte”, sa han med låg, hungrig röst.

Hans fingrar drog redan i hennes midjeband, läpparna rörde sig från hennes käke till nyckelbenet. Hennes andning stockade sig när han fann henne – våt, redo, längtande efter detta mer än hon borde med gäster inom hörhåll.

Hon fumlade med hans bälte, hjärtat bultade som en varning. Han väntade inte länge. Han gled in i henne snabbt, djupt, ena handen mot väggen, den andra dämpande hennes flämtningar.

Det var snabbt och hänsynslöst. Hennes kropp kramade sig fast om honom, varje rörelse genomsyrad av adrenalin och åtrå. Hon stod på tå, armarna runt hans hals, hans mun slukade hennes stönanden innan de hann fly.

Sedan – ett ljud.

Terrassdörren knarrade när den öppnades.

Hon frös till, naglarna grävde sig in i hans rygg. Hans höfter saktade, men han slutade inte. De lyssnade, kropparna låsta, andan hållen.

Fotsteg. En röst – någon som frågade om vinet.

De svarade inte. Kunde inte.

När dörren stängdes igen andades de båda ut samtidigt. Han grep tag om hennes höfter och ökade takten, båda halvt skrattande, halvt stönande.

Hon kom några sekunder senare, kroppen darrande mot gipsväggen. Han följde efter, käken sammanpressad, bitande henne i axeln för att inte skrika.

Efteråt rättade hon till kjolen, andfådd och röd i kinderna.

”Vi kunde ha blivit upptäckta”, viskade hon.

”Nästan”, sa han och grinade. ”Det var det bästa.”

Kendra

"Jag skriver för att låta orden bränna lätt mot huden."

Jag skapar berättelser där spänningen finns i det som nästan händer, där blickar dröjer och andetag djupnar. Jag låter begäret pulsera mellan raderna och skriver så att varje ord bär löften, en hetta som stiger och stannar kvar länge efteråt.

Senaste blogginlägg

Alla blogginlägg
Indigo storm
30 oktober 2025
Stormen piskade mot villan vid klippkanten, regnet trummade mot fönsterrutorna som frenetiska fingrar. Indigoblå...
Midnattvinyl
28 oktober 2025
Skivan snurrade och knastrande jazz fyllde det dunkla studion. Hon låg på rygg på den sammetklädda...
Sammet och ögonbindel
26 oktober 2025
Månskenet strömmade in genom takfönstret och silverade den sammetklädda schäslongen där hon knäböjde, med...
Badkar i en lyxig hotellsvit
25 oktober 2025
Vattnet ångade och doftade av något blommigt och dyrt. Ljus stod uppradade längs badkarets kanter och deras sken...
031-135600
Ring nu!