Baksätet i regnet

10 oktober 2025
Författare: Kendra
[@title]

Regnet slog mot taket i en jämn rytm och dränkte omvärlden i ett mjukt, obevekligt trummande. Fönstren hade redan immat igen, luften var tjock av värme och andedräkt. Hennes rygg böjde sig över bilsätet, lädret var svalt mot hennes ryggrad, låren spridda över mittkonsolen medan han pressade sig mellan dem.

Hans mun var på hennes hals, kysste, bet, våt. Hennes skjorta var halvöppen, genomblöt från springan över parkeringsplatsen, och klibbade fast vid hennes hud. Hennes jeans var redan neddragna till knäna, trosorna dragna åt sidan. Hon var droppande – glatt och het, hennes ben darrade av ren brådska.

Han grep tag om hennes lår när han trängde in i henne – djupt, snabbt, utan uppbyggnad. Hennes huvud snärtade bakåt och slog i sätet, läpparna öppnade sig i ett andfått stön när hennes kropp kramade sig fast om honom. Varje stöt skakade bilen, fjädrarna knakade under dem, regnet slog mot taket ovanför dem. Hennes händer grep tag i säkerhetsbältet, något att hålla fast i när hennes kropp darrade.

Han saktade inte ner. Hans grepp om hennes höfter hårdnade och drog ner henne för att möta varje rörelse. Hennes röv slog mot sätet i takt, våta ljud steg över regnets sus och hans andedräkts skrapande mot hennes nyckelben. Hennes naglar skrapade mot hans armar, hennes lår darrade när han knullade henne hårdare – desperat, skarpt, obevekligt.

Hennes orgasm kom med ett skarpt skrik, bröstet höjde och sänkte sig, låren låste sig runt hans midja när hela hennes kropp böjde sig. Hon skakade under honom, munnen öppen i chockad tystnad, fittan kramade hårt om hans kuk.
Han stönade lågt i halsen och trängde in djupare, sprutade inuti henne med en ojämn andning, deras kroppar intrasslade i bakstolens hetta.

Fönstren imma igen helt, regnet fortsatte att falla.

Ingen av dem rörde sig på länge – svetten svalnade, andningen saktade, fingrarna fortfarande intrasslade i varandra.

Kendra

"Jag skriver för att låta orden bränna lätt mot huden."

Jag skapar berättelser där spänningen finns i det som nästan händer, där blickar dröjer och andetag djupnar. Jag låter begäret pulsera mellan raderna och skriver så att varje ord bär löften, en hetta som stiger och stannar kvar länge efteråt.

Senaste blogginlägg

Alla blogginlägg
Indigo storm
30 oktober 2025
Stormen piskade mot villan vid klippkanten, regnet trummade mot fönsterrutorna som frenetiska fingrar. Indigoblå...
Midnattvinyl
28 oktober 2025
Skivan snurrade och knastrande jazz fyllde det dunkla studion. Hon låg på rygg på den sammetklädda...
Sammet och ögonbindel
26 oktober 2025
Månskenet strömmade in genom takfönstret och silverade den sammetklädda schäslongen där hon knäböjde, med...
Badkar i en lyxig hotellsvit
25 oktober 2025
Vattnet ångade och doftade av något blommigt och dyrt. Ljus stod uppradade längs badkarets kanter och deras sken...
031-135600
Ring nu!